ibland är det bra

Jag har rummet under garaget här i härnösand. Det är lite udda kanske. Långt bort och man hör aldrig något. Jag hör aldrig om det ringer och definitivt inte om någon plingar på dörren. Men det kan vara skönt också. Då kan jag spela musik på högsta volym och sjunga med även i de högsta tonerna utan att nån klagar. (inte för att de brukar göra det, jag är ju superbra på att sjunga >.<) Nu börjar rösten försvinna så jag tror jag ska sjunga lite lägre och få en sådan där fin basröst som emelie hade stundvis idag :D

adios :D

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0