Dagen efter den stora dagen

16.20 infann jag mig på centralstationen. Och vem möter jag där om inte min vän Anna, den svikaren! Hon var uppenbarligen inblandad i denna överraskning! Vi begav oss från centralen till ett hotell där min mamma, mormor och lillasyster väntade med tårta och paket. Många fina paket blev det men den absolut bästa måste ha varit hundvalpen! och en liten Rottweiler var det dessutom. Snutten blev han raskt döpt till och nu ligger han o sover så mysigt här bredvid mig :)
 
Middag blev det så klart på kvällen på texas steak house - jag åt supergoda revbenspjäll!
 
Åter till pluggandet och snutten!

Pirrigt!

Idag är ingen vanlig dag för det är emma's födelsedag hurra hurra hurra!

Dagen till ära har jag skrivit tenta - gick bättre än jag trodde så nu är det bara invänta resultatet. Mamma har kokat ihop en överraskning åt mig som jag hoppas blir trevlig annars ska jag sluta prata med henne! Utlovat just nu är att jag kommer bli mätt - stor potential tycker jag. Utöver detta ska jag befinna mig på uppsala centralstation kl 16:20 vid en biljettautomat och invänta nästa ledtråd. Pirrig i magen!

- för att utnyttja mina nya kunskaper kan jag meddela att jag nu har ett sympatikus påslag. I klartext har min storhjärna registrerat att jag är nervös och skickar då ut signaler till sympatiska nervsystemet som tex höjer pulsen och skapar pirret i magen. Intresseklubben antecknar!

Smärta

Inledde denna lång helg med långa föreläsningar om smärta och bla bla bla på torsdagen innan jag begav mig mot Sundsvall. Inledde Fredagen med att försöka slå av smalbenet mot nattduksbordet, dränka telefonen i ett vattenglas som stod på skrivbordet och slarvade i bara farten bort mitt älsklingshalsband som också befann sig på nattduksbordet.
 
Lade denna händelse bakom mig och for upp till mormor och morfar. Där var uppdraget att klippa klorna på Pelle-kanin. Detta avlöpte utan incidenter och sedan blev det lång promenad i vårsolen. Då man snart ser slutet på plågan och kan nästan känna känslan av soffan, en filt och en värmande brasa med en liten avkopplande bok så bestämde jag mig för att inte gå längre. Jag drog en praktvurpa! Eller försökte mig på en höftledsfraktur... Alternativt ryggraden. Hårdpackad snö är inte det mjukaste att landa på kan jag meddela! Efter detta blev jag som tur var placerad i soffan.
 
Söndagen bjöd på en sista utmaning. Gillra en råttfälla. Efter dirketiv från morfar har jag nu lärt mig hur man gör allafall... Upp till bevis och mamma och jag drog i väg för att sätta upp den på plats. Det var SÅÅÅ mycket enklare för morfar som inte ser något än för mamma och mig att göra det. Erfarenhet går före syn här verkar det som. Efter mycket om och men fick vi till det och med bara en skada - min tumme var så klart ivägen igen. De har en jäkla schvung råttfällor så att stoppa in tummen där är inte något jag kan rekomendera!
 
Nu ståtar jag med ett blåmärke som heter duga på smalbenen, höften och rumpan samt ett blå-svart streck strax efter tummens första led. Bra samling på 4 dagar i norrland må jag säga!